Phil (till vänster) och Don Everly här i ett framträdande 1960.
I går avled Phil Everly – två veckor före sin 75-årsdag.
Därmed har en av musikhistoriens mest inflytelserika brödrapar, Everly Brothers, splittrats.
Ensam kvar är den två äldre brodern Don.
I slutet av femtiotalet och början av sextiotalet skickade Everly Brothers upp listraketer som Bye bye love, Wake up little Suzie, All I have to do is dream, Claudette, Bird dog och Cathy’s clown, i både hemlandet USA och England.
Bröderna blev snabbt världsstjärnor och gick hem såväl hos hemmafruar som tuffa rockare med skinnpaj och brylecreme i håret.
Men det var i hillbillymusiken som båda hade sina rötter. De föddes i gruvdistriktet Muhlenberg County i Kentucky nära bergskedjan Appalacherna och tack vare pappa Ike – själv en legendarisk och stilbildande gitarrist i countryhistorien – inspirerades Don och Phil av andra musikaliska brödrapar som Delmore Brothers och The Louvin Brothers.
På sitt kanske allra bästa album, Songs our daddy taught us från 1958, blev det allra som allra tydligast.
Bröderna Everlys närmast telepatiska förmåga att sjunga stämmor har aldrig låtit bättre än här och de de uråldriga sångerna, allt från skotska skillingtryck till gamla cowboysånger, full rättvisa. Musikaliskt är det väldigt sparsmakat. Allt som hörs är Don och Phils akustiska gitarrer och Floyd Chance kontrabas.
Fansen, som väntade på en platta med lättsmälta hits, blev dock besvikna och den kommersiella floppen var oundviklig.
Men Don och Phil, som redan lärt sig branschen knep och tricks, lät sig inte nedslås.
Det här var nämligen den andra och sista LP:n de gjorde för bolaget Cadence och förhandlingar om ett lukrativt kontrakt med jätten Warner Brothers var redan igång. Bröderna var därför noga med att deras svanesång för Cadence inte skulle resultera i att den styckades upp i singlar som skulle störa utgivningsplanerna på deras nya skivbolag.
Men förra året, bara några månader före Phil Everlys död, fick låtarna plötsligt ett nytt liv.
När den svala jazzsågerskan Norah Jones och punkrockaren och Green Days frontman, Billy Joe Armstrong, inledde ett samarbete var det genom den gemensamma kärleken till Everly Brothers och i synnerhet Songs our daddy taught us.
Albumet Foreverly fick kanske inte världen att stanna – men det var en stilfull hommage och ett efterlängtat erkännande till ett av countryhistoriens mest förbisedda mästerverk.
perssons musik 