Pete Seeger vid Montereys jazzfestival 2009.
Pete Seeger är död. Han avled lugnt och stilla hemma i New York i går, 94 år gammal.
Seegers betydelse för den amerikanska folkmusiken kan förstås inte överskattas. Tillsammans med vännen och läromästaren Woody Guthrie (1913–1967) var han under mer än tre decennier den självklara rösten för den politiskt medvetna arbetarklassen, alltid beredd att dra en lans för orättvisor och medborgerliga övertramp.
Men som sådan var han också extra påpassad. Det är ingen hemlighet att den federala polismyndigheten, FBI, noggrant höll koll på vad Seeger sysslade med, oavsett om aktiviteterna gällde den svarta medborgarrättsrörelsen eller protesterna mot Vietnamkriget.
Som musiker och låtskrivare kom han att påverka åtskilliga yngre artister. Han skrev sånger som If I had a hammer, Where have all the flowers gone och Turn turn turn – den senare blev en klassisk 60-tals hit med The Byrds.
Bob Dylan bedyrade redan i unga år såväl Woody Guthrie som Seeger sin respekt, något som genomsyrar de tidiga albumen. Dylan blev också nära vän med de båda, även om vänskapen med Seeger fick sig en törn vid Newportfestivalen – folkmusikens årliga kraftsamling – 1965. Det var då Dylan helt sonika bytte ut den akustiska gitarren och i stället pluggade in den elektriska. Folkmusikpuritanerna reagerade och ilsknade till och argast av dem alla var Pete Seeger som flera gånger var på väg fram för att bryta strömmen i ljudanläggningen.
Men läromästaren och lärjungen försonades så småningom och Dylan har beskrivit Seeger som ett helgon, något som huvudpersonen vände sig emot.
Pete Seeger var nämligen inte speciellt intresserad att självmant kliva in i rampljuset, även om han 1993 fick en Grammy för sin livsgärning och tre år senare valdes in Rock and Roll Hall of Fame.
Även Bruce Springsteen har framhållit Pete Seeger som förebild. På albumet Seeger sessions uppdaterade han de gamla arbetarsångerna och gav dem både en ny inramning och publik.
Nu är Pete Seeger borta. Men hans sånger och politiska gärning kommer att leva vidare.
perssons musik 